ok, jag erkänner

jag är 35 + och

• kan inte steka pannkakor...det blir liksom pannscramblekaka av pannkakan och ser ganska osmakligt ut, tur är väl att jag inte tycker så mycket om dessa små ting, och när vi ska äta det så planeras det in de dagar då min prins är kock :)
• tycker att matrester i diskhon och disk är skitäckligt
• varje gång jag går i en trapp är jag orolig att jag ska trilla, liksom missa sista trappsteget och göra ett sånt där graciöst svanhopp
• jag har inte lärt mig att äta brysselkål (vilken j-vla grönsak), men gröna bönor och broccoli är smaskens
• har svårt att fokusera och göra en grej....blir rastlös om jag inte har flera saker att göra
• pratar iderligen och tror att vissa kanske blir lite irriterade på det....

Samvete med många ?!!?

detta gnagande, alltid för mycket, alltid för lite aldrig lagom, hur kan det komma sig när vi lever i lagomSverige?! Jobbet pockar på och barnen är sjuka, personligen vill man vara på båda håll

backa upp sina kollegor men kombinera det med att torka snor?!
vara kunder till lags och samtidigt hälla upp ett glas vatten för en rosslig hals!?

Hur ska man kombinera att vara en bra kollega och en bra mamma, funderar på det där med kloning, men skulle världen må bättre av två Trixie, nja kanske inte.

Nästa punkt är ju också vem ska vara hemma med barnen, vem har viktigast jobb/möten/mest att göra osv osv

Hos oss har vi en ganska bra balans, tror jag, igår var bästa mannen hemma och idag jag....men är det inte så att mitt jobb är lite lite viktigare, eller är det bara så att man är för lojal, men kan man då vara för lojal?! Eller är det så att man inte kan sätta dendära viktigstämpeln på någon annans jobb?!

Hur som helst, hemma har jag den mest underbara familj, med en man som är helt underbart omtänksam och fantastisk och två barn som är det finaste som finns (i mina ögon)


och jag har också världens bästa kollegor på världens roligaste arbetsplats

Lyckligt lottad och tillsammans erövrar vi världen!